Nu har det skett, jag har äntligen tagit upp fighten med den nedklippta rosbusken och fraktat den till majbrasan (eftersom den ska brännas ner idag så var det liksom dags, ingen återvändo). Jag är någon slags hjälte, jag har ett jättestort köttsår på armen efter striden. Jag biter ihop även om jag gråter inombords av smärta.
Jag har i alla fall på riktigt utan att överdriva ett litet rivsår på armen, det kommer faktiskt två droppar blod och så svider det. Så även om jag överdrev lite här ovanför så är jag ändå en hjälte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar