Jag sprang!

Jag var så koffeindarrig att jag var tvungen att ge mig ut och springa, det har jag inte gjort sen jag sprang Lidingöloppet (halva för guds skull, inte hela) i september. Blev bara 4 km för sen började känna av en bekant smärta i benet (den jag ignorerade under just Lidingöloppet och därför hade ont skitlänge efteråt). Eftersom jag är så mogen och smart så slutade jag då. Fick ändå mersmak och det är ju positivt, för att inte säga fantastiskt!