Har ju glömt bort min blogg. Faktiskt inte så märkligt. Jag håller på att skilja mig, hus ska tömmas, saker ska delas upp, lägenheter ska flyttas in i. Vårt blir ditt eller mitt. Foton gås igenom. Några tårar faller, blandat med en del nostalgiska leenden. Huset är nu nästan tomt, Patrik börjar få fint i sin lägenhet medan jag sitter på en fåtölj i vardagsrummen omgiven av flyttkartonger och sopsäckar med sånt som blivit över från våra 22 år tillsammans. Men i en ömsesidig respekt för varandra och kanske någon slags "säga-hej-då-fas" umgås vi mycket nu, som de nära vänner vi faktiskt fortfarande är. Jag hänger i hans lägenhet; kollar film, äter, badar i hans badkar medan han installerar, skruvar, städar. Kollar på när han skapar sitt nya hemtrevliga hem. Och snart är det min tur att skapa mitt......
Jag är medveten om vilket privilegium det är att kunna umgås och vara sams under en så tuff tid som en skilsmässa faktiskt är, för det är jobbigt - men det hade varit ett helvete om vi varit osams också mitt i allt!
Så.... Därför har inte bloggen haft högsta prioritet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar